DE TRYCKTE NER MIG I STOLEN OCH DROG BAK MITT HUVUD

I fredags åkte jag ju då med ambulansen in till Karolinska akuten på öron näsa hals. Över nio, NIO timmar tog allting och jag var hemma vid halv 2 på natten.


(null) (null)

Operationsdagen



Att inte ge någon som ligger och konstant gråter av smärta smärtstillande är för mig obegripligt. Jag fick BE om att få smärtstillande och då fick jag först 5mg oxynorm och sen 5mg till när jag bett om mer i 3 timmar. Tillochmed ambulansmännen tyckte det var för lite. Men nej där skulle jag fortsätta ligga och gråta. Jag med en extremt hög smärtgräns och jag som aldrig gråter inför folk låg och grät i 9 timmar inför jag vet inte hur många. Och skrek. 


(null)

Dagen efter operationen


När jag fick träffa läkaren skulle hon dra ut mina tamponader, vilket var de värsta. Alltså FYFAN jag mår illa bara av att skriva det. De satt fast, de rann ut blod nåt så otroligt mycket "glöm inte andas" sa hon om och om igen medans jag försökte andas, skrika och inte kvävas av allt blod. Jag började skaka, bli svimfärdig och jag tror jag försvann där i någon sekund av den sjuka smärtan.


(null)

Dagen jag åkte in till akuten, 2 dagar efter operationen


(null)

När jag kommit till akuten på fredagen


När hon fått ur dem så tryckte hon upp gasbindor med bedövningsmedel och sånt medel som ska stoppa blodet, det var inte heller det skönaste jag varit med om och jag skrek ännu lite till. Vill inte ens veta hur mycket blod jag svalde. Eftersom jag blev så dålig fick jag ligga med dropp tills den var slut, ta mer smärtstillande (ÄNTLIGEN) .


(null)

Gasbindor med bedövningsmedel "tryck upp den ifall den håller på att åka ur" sa hon när hon gick förbi mig i korridoren när jag låg med droppet. Aldrig i livet att jag trycker på något som redan gör sjukt jävla ont.



Sen var det bara att köra igen, jag hade fortfarande inte slutat skaka av smärta. Först in med pincett, sen in med en slang 15cm upp för att suga ur blod, sen in med kamera, sen in med en jävla kon, sen in med slangen för att suga ur ytterligare mer blod. Sen skulle de där jävla gasbindorna med någon gul smörja in. MINST EN HALV METER LÅNGA skulle rullas upp i min onda blödande näsa. Jag skrek, jag grät, jag spottade blod i hennes ansikte och jag bad henne sluta. Men de bara tryckte mitt huvud bakåt och tryckte mina axlar neråt och drog bort min hand när jag greppade tag i armstödet. 


(null)

Såhär såg jag ut när jag fick gå därifrån. Jag grät, skakade, kallsvettades och blödde. Men att jag gick därifrån helt blodig brydde de sig nog inte om. De hade väl viktigare saker för sig antar jag!


ALDRIG IGEN! Det här är den värsta smärtan jag varit med om i hela mitt liv.

Nu ligger jag här hemma med morfin i min kropp, gasbindor i näsan som jag ska ta ut själv idag. Men jag vågar inte, jag tror jag kommer svimma och de kommer forsa ut blod ur näsan. Har migränanfall sen 3 timmar tillbaka som inte gör saken bättre heller.



(null)
Hemma från akuten. Idag ser jag likadan ut. Idag är det 6 dagar sen jag opererade mig.
Näsoperation - konkotomi - näsoperation komplikationer - operation