VARFÖR JAG FLYTTAR TILL PORTUGAL

Kan inte förstå att jag om lite över en vecka flyttar till Portugals huvudstad Lissabon. Det är så blandade känslor att jag har panikångest varje dag. Men jag hoppas, från botten av mitt hjärta, att det är rätt val.

Det här är det värsta året jag haft i hela mitt liv. Jag har förändrats något så otroligt med hur jag fungerar. Mina sjukdomar och hur jag kan hantera dem bättre. Men det betyder inte att jag inte känt mig krossad varje dag. Jag har lärt känna mig själv på en helt annan nivå och kan hantera sorgen, besvikelsen och förödelsen bättre. Men fy fan vad ont det gör att bita ihop.

Jag förlorade den jag trodde jag skulle leva hela mitt liv med. Den som fick mig att känna något jag aldrig trodde att jag var kapabel till att känna. Aldrig någonsin. Det var där mitt liv rasade samman totalt och jag sprang rakt in i väggen. Varje dag steg jag upp med hopplöshet, jobbade, tränade och sen har jag gått och lagt mig utan minsta gnutta mer hopp än morgondagen i kroppen. 

Jag har gått igenom saker ingen borde gå igen denna sommaren. Saker som förstår en inuti och utanpå.

Jag trodde jag skulle förlora min lillasyster. När vi fick beskedet om att hon hade en hjärntumör trodde jag att jag aldrig mer skulle få baka med henne igen, aldrig få skrika på henne när hon inte hör för att hon är för inne i sin värld av böcker, aldrig få se henne uppe på en hästrygg igen. Men hon har klarat det hittills. "find what you’ll die for and live for it" är den förklaring jag har angående min kärlek till henne.


Varje dag går jag runt och försöker ta mig igenom dagen genom att underhålla mig med annat, men jag kommer ingenstans. Jag kommer inte framåt med mitt liv och jag blir inte lycklig. Jag blir bara mer olycklig.

(null)

Aiiavonteese - Flytta utomlands - Lissabon - Portugal - psykisk ohälsa

MORFINAVTÄNDNING

Igår började jag ju som sagt må dåligt och under natten blev det inte bättre. Jag vaknade med feber idag igen och trodde för någon sekund att domningarna var borta, men så fort jag reste mig upp så började det stickas i kroppen och knastra i huvudet. Jag fick en akuttid på vårdcentralen och det gjorde mig inte smartare när hon inte lyssnade.

Men min fina vän som jobbar på sjukhuse berättade att det förmodligen är avtändning av morfinet. Jag ökade ju min dos morfin självmant eftersom jag fick den lägsta man kan få, men med tanke på mitt mående och hur dåligt min kropp tar upp medicin så dubblade jag den, sen fick jag en sorts morfin till efter akuten och sen slutade jag tvärt. Så det chockade väl helt enkelt kroppen!

Men det är inte en skön känsla ska jag tala om. Vissa steg jag tar viker sig ena benet för de domnar bort för nån sekund och huvudet är verkligen inte med till 100%. Det knastrar liksom inuti som när man tar sånt där godis på tungan, vad heter det? Pops?

(null)

aiiavonteese - avtändning morfin - morfin

VARFÖR HÄNDER FAN ALLT MIG

Idag vaknade jag upp med en fläskläpp. Är de inte näsan så är de fan nåt annat! Så de blev till att ta ut piercingen med tång. 

(null)

Fläskläpp