Idag är det en månad sen vi fick reda på att Rebecca hade en hjärntumör. En månad sen jag var hemma i Stockholm. En månad sen jag vattnade mina blommor. En månad sen jag trodde att jag skulle förlora min lillasyster föralltid.
Tiden har gått så sjukt snabbt men ändå så äckligt långsamt. Orden från mammas samtal "det var en tumör" ekar fortfarande i min skalle.
