MITT LIV HAR FÅTT EN MENING
Idag klev jag in i en sporthall igen. Lukten, känslan av golvet, läktaren, sargen och tillochmed bänkarna gjorde så jag fick rysningar. Ni vet de där bra rysningarna när man får en skön känsla i kroppen.
Det är år sedan jag la innebandy på hyllan, dels för min höftskada och dels för att jag kände att jag gled längre och längre bort från laget pga min psykiska ohälsa.
Idag när jag och LillFrida klev in i sporthallen så kände jag mitt hjärta slå ett extra slag. Fyfan i helvete vad jag saknat innebandyn!
Tjejerna var sjukt välkomnande och de verkar vara ett härligt lag. Roligt att ett par tvillingar som spelar i laget är mina gamla motståndare nere ifrån Småland, världen är fan allt bra liten trots allt. :)
Nu hoppas jag foten håller för att springas med på nästa träning, men idag fick jag sitta på bänken och kolla på istället.
